Den största kaffeupplevelsen på semestern var besöket på Gusto. Det var sannerligen en angenäm upplevelse! Jag, Amelie och Thor-Björn mötte upp med Mathias Gaunitz för en rundtur både på Gusto och i Växjö, ackompanjerat av livsnjutarsnack. För Växjö blir det en rejäl injektion av kvalitetstänk vilket de flesta mår bra av. Lokalen är liten, kompakt och vrålskön. Tyvärr fick vi inte träffa vår vän Mattias Klasson som är delägare i baren. Det som inte gör det så himla sorgligt trots allt, är att det inte är så långt mellan Malmö och Växjö. Det är inte helt omöjligt att det blir en gästspelande dalmas i Växjö under hösten. En extra bonus var att vi fick träffa min gamla baristakollega Erik som numera arbetar på den ansenliga restaurangen PM & Vänner.

Costas gjorde en mycket bra insats idag. Blir det inte en finalplats av det här blir jag minst sagt förvånad.

Kolla in hans framträdande här.

En av höjderpunkterna under semstern var att stoppa i en pollett i datorautomaten på hotellet och kila in på livsnjutarbloggen (det är inte så sorgligt som det låter, det fanns många höjdpunkter under semestern. Bland annat så nämnde jag tidigare att simma med flytpinnarna). Lars har gjort ett asbra arbete med att posta kvalitativa inlägg under min semester. Faktum är att jag njöt så mycket av Lars texter att jag har börjat tjata på honom att börja posta mer frekvent här på bloggen. Min förhoppning är att han ger efter.

Lars, jag bjussar på nästa enkla vi svingar ihop för att fjäska ytterligare.

Jag pratade om mina älskade Clarks för ett tag sedan. Det inlägget fick mig att vakna till och inse att det kanske var onaturligt att inte ha vidgat sina skovyer de senaste åtta åren. Det har varit snack på Nesta om hur en bra baristadojja ska vara utformad för att kunna fungera i tuff barmiljö. När vi tog en tur till Larnaca i förrgår hittade jag en dojja som jag tror har potential att bli en bra arbetssko under hösten. Gummihätta och hög vrist ger positiva signaler. En minireview kommer efter första arbetspasset.

Vad trevligt att få lägga upp bilder på sig själv! Cypern var helt ok. Maten var brittisk (läs osaltad och tämligen medioker) och den enda espresson jag drack dracks på Starbucks. Planen med semestern var att ta det så lugnt det bara gick. Detta resulterade i att vi endast gjorde två utflykter från hotellet. Faktum är att jag tog det så lugnt att jag inte ens orkade vända mig i solstolen, vilket innebär att ryggen nästan är helt osolad. Alla olyssnade kaffepodcastar är genomlyssnade och sommarpratarna i P1 genomgångna. En perfekt semester!

PS. Undrar ni vad det är för något på bilden i mitten på översta raden så är det jag med flytdon i poolen. I och med att jag sjunker som en sten i vatten var dessa små praktiska flytpinnar ett utmärkt hjälpmedel under hela semester. DS.

Nice shit.

Har bara varit hemma en timme och surfat runt. Jag har insett att det kommer att bli en hysterisk vecka i och med WBC. Bloggarna går för högtryck och det kommer att översämma av härliga bilder från Tokyo på alla flickrkonton. Spänn fast säkerhetsbältena och sätt på dubbla blöjor för nu kommer det bli åka av i kaffebloggosfären! Heja Costas!

I´m back.

På tisdag är det dags! De nationella baristamästarna från närmare 50 länder gör upp om världsmästartiteln i Tokyo. Själva finalen äger rum på torsdag. Jag misstänker att det som vanligt kommer att gå bra för representanterna från de nordiska länderna och hoppas naturligtvis att det skall gå extra bra för Costas. Jag skulle tippa att förutom Costas, så kommer nog även Einar Kleppe Holthe (Norge) och James Hoffmann (Storbritannien) att finnas med bland de fem främsta. Läs mer på WBC:s sida.

På denna Londonadress finner man den utomordentligt trevliga espressobaren flat white. De flesta som jobbar här kommer ifrån Australien och Nya Zeeland och vad jag förstår kommer även termen flat white därifrån. Det verkar helt enkelt vara en Cappuccino, eventuellt med en något mindre del mjölk, där fokus ligger på homogent microskum. Jag tror att man skall tolka detta som att man vill markera skillnaden mot en klassisk Cappuccino, som oftast serveras med ett hårt skumlock på toppen. Cappuccino serveras här pudrad med en gnutta cacao vilket förstärker intrycket av lattearten. Cacaon skapar möjligen extra njutning för ögat, dock ej för gommen. Maskinparken utgörs av två stycken tvågruppers La Marzocco Linea och två Mazzerkvarnar. Espressoblandning som serverades kom, i alla fall vid vårt besök, från Monmouth Coffee och jag minns den som välbalanserad. En kaffebar klart värd att besöka!

Igår körde jag och mrjohan en miniträff hemma hos mig. Huvudsyftet var att vi skulle ägna oss åt att göra temperaturmätningar. Vi kom inte direkt fram till några revolutionerande slutsatser. I korthet så gäller att Giotton måste flushas rejält om den har varit igång en längre stund utan användning. För att komma ner i 94 grader krävs en flush på drygt 2 dl omedelbart före bryggning, dvs ingen väntetid mellan flush och bryggning. 94 grader känns som en alltför hög utgångstemperatur. Jag kommer att prova att justera ner kokartrycket från nuvarande 1.1 till 1 bar. När jag väl har fått ner temperaturen, så är det dags för en ny mätrunda. Efter utfört uppdrag kunde vi inte låta bli att ägna en stund åt latteart. Precis som att en utekväll på stan ofrånkomligen brukade sluta på Burger King, så brukar en kaffeträff sluta med att man står och gör latteart. Sådan är tingens ordning!

Igår blev det kaffesnack på Nesta med David Molarin öven en enkel. David är mannen bakom sajten RiktigtKaffe.se. Under veckan hade David med familj bland annat passat på att botanisera bland kaffeutbudet i Malmö och Köpenhamn. Vi snackade en hel del om hårdvara och då framförallt om kvarnar. Precis som jag, så har David ett gott öga till Santos #55. Vi diskuterade även fördelen med att helt skippa mjölken för att då kunna istället kunna köra en enkelkokarmaskin (med PID) och därmed potentiellt bättre espresso. Jag tror dock inte att detta i nuläget var ett alternativ för någon av oss. Själv njuter jag alldeles för mycket av min morgoncappuccino för det!

I lördags var det överraskningsfest för mrjohan som fyller 30 år! Det blev en mycket trevlig tillställning där det även gavs tillfälle att provköra Johans B.F.C Perfetta och Compak K3 Touch. Den som följer händelseutvecklingen på RiktigtKaffe.se känner förstås redan till att den här maskinen har modifierats med PID vilket gör att man på ett enkelt sätt kan ställa temperaturen i kokaren och därmed bryggtemperaturen. Kvarnen maler rakt ner i filterkorgen och malningen startas genom att man trycker portafiltet mot en brytare, ett tryck för enkel och två för dubbel. Både maskinen och kvarnen gör ett utmärkt jobb. Kaffet i kvarnen för dagen var Royal från Caffè Universal. Denna blandning är för övrigt en av mina favoriter när det gäller italienska espressoblandningar. Förutom lite praktiska övningar blev det förstås en hel del kaffesnack, särskilt som Johans bror Fredrik för tillfället ägnar sig åt att lära sig bemästra sin nyligen införskaffade GS/3:a. Det är alltid lika inspirerande att ta del av andras erfarenheter. Jag och Anna tackar för en trevlig kväll och ett speciellt tack till Sarah för det trevliga initiativet att bjuda in Johans kaffekompisar.
 

För tillfället har vi Mysore Nuggets från Johan & Nyström i kvarnen. En riktigt trevlig böna som både jag och Anna uppskattar. Det är ett väldigt mjukt kaffe som drar åt det kryddigare hållet. Det fungerar alldeles utmärkt både som espresso och cappuccino.

Kunde inte motstå att knäppa ett par bilder på denna La Marzocco FB70 under vårens Londonresa. Maskinen finns på Harrods. Lägg märke till den matchande Mazzer-kvarnen. Förutom kaffe erbjuds även gigantiska glasskreationer till väl tilltagna priser. Om den är ful eller snygg är upp till var och en att bedömma. Jag skulle vilja kalla färgvalet intressant…

Jag vill börja med att säga att det är en ära för mig att få möjligheten att gästblogga under Dans välförtjänta semester. Detta är min bloggdebut och jag ser det som en stor utmaning att försöka skriva några intressanta och förhoppningsvis kul inlägg på Bloggen för livsnjutare.

Precis som Dan skriver så har jag skaffat mig en ny leksak! Det är en så kallad Scace device som andvänds för att mäta temperaturen vid espressobryggning. Den senaste versionen är dessutom utrustad med en manometer som mäter trycket. Förutom själva mäthandtaget behöver man en termometer att koppla givaren till. En sådan har jag fått låna av mrjohan (känd från www.riktigtkaffe.se). Anledningen till att jag har skaffat den här utrustningen är naturligtvis att jag vill ta ännu ett kliv i jakten på den perfekta espresson. Det finns maskiner på marknaden som är utrustade med dubbla kokare, där man på ett enkelt sätt kan ställa in exakt den bryggtemperatur man önskar, men i brist på sådan så försöker jag få ut det mesta möjliga ur vår värmeväxlarmaskin, en ECM Giotto Premium. På en sådan maskin regleras bryggtemperaturen manuellt genom att man spolar igenom en viss mängd vatten, så kallad flush och sedan väntar en bestämd tid beroende på vilken temperatur man vill uppnå. Dessa parametrar beror i sin tur på faktorer som själva maskinen, kokartryck, hur varmt vattnet i vattentanken/ vattenledningen är etc. Det säkraste och enklaste sättet är att mäta och det är här den nya leksaken kommer in i bilden. Jag har än så länge inte haft tid att göra några mer utförliga mätningar, men kunde ganska omedelbart konstatera att jag under den senaste tiden legat på tok för högt i temperatur. Genom att dra ner väntetiden mellan flush och bryggning rejält, så tycker jag att resultatet har blivit betydligt bättre. Jag kommer att experimentera vidare när andan faller på. Nu tänker jag dock reflektera över bloggdebuten i sällskap av en enkel espresso!    

Det blir inte alls något semesteruppehåll på bloggen! Jag fick glada nyheter från min kompis Lars som kommer att lägga upp några inlägg medan jag är borta. Vill det sig riktigt väl kanske vi får ta del av Lars och Johans erfarenheter med Scacen. Med andra ord kan ni glömma aktiviteterna jag nämnde i föregående inlägg med gott samvete.

Mellan den sextonde och den trettioförsta juli blir det semesteruppehåll här på bloggen för livsnjutare. Vad ska ni göra under dessa två veckor? Något som skulle kunna vara lämpligt är att studera med hjälp av ett naket portafilter vad skillnaden blir mellan att använda sig av levelling- kontra non-touchtekniken. En annan möjlig sysselsättning skulle vara att filosofera kring hur man får igång sitt microrosteri på snabbast möjligaste vis. En klurig följdfråga blir då hur stor rost man ska investera i, och vilket fabrikat. När man är färdig med den biten skulle det rimligtvis gå att fundera över på vilket sätt nordisk espressokultur kommer att påverka konsumenternas beteende inom en femårsperiod. Kommer vi att enbart dricka syrliga, fruktiga koppar eller kommer de italienska rosterierna att kunna hänga med i alla framtid med sin tunga smakprofil? Känner man att man inte är sugen på något av ovanstående går det utmärkt att bara njuta av livet. På återseende.